Alltså lyckan! Jag åkte från huset lagom tid, hade kunnat åkt tidigare såklart, men som vanligt blev jag stressad innan vi skulle åka så jag började virra runt lite. Väl påväg så varslet vägstopp, troligen en olycka. Så vi fick vänta och vrida innan vi still slut va på väg igen och då hade vi förlorat ca 5-10 min. Jag började bli lite smått stressad då klockan tickade och jag var tvungen att köpa biljetter när jag kom fram. 

Väl framme hade jag endast 2-3 min innan tåget skulle gå, jag halvsprang då mina nya byxor är liiiite för stora haha. När jag kom fram till tåget insåg jag att jag hade mindre än en minut på mig att fixa biljett. Jag frågade en konduktör om de kanske kunde vänta så jag hann köpa biljetten snabbt, hon sa att de tyvärr måste åka så fort hon får klartecken. Så jag sprang och klickade snabbt som attan på skärmen och handlade snabbt som fan. Ryckte åt mig biljetten och insåg att dörrarna var stängda och igen va ute, jag sprang och kollade längs fönstrens och dörrarna för att se om något va öppet, men inte det. När jag ser att tåget börjar rör på sig blir jag frustrerad och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, nästa tåg skulle gå en timme senare och jag skulle missa de andra tågen i NY. Jag börjar gå tillbaka när jag ser att tåget plötsligt stannat och en dörr öppnas, jag springer på och sätter mig ner, alldeles rödflammig. 

När konduktören sedan går förbi ser jag att det är samma kvinna från tidigare, jag inser att det såklart va tack vare henne som jag kom på tåget. Jag tackade henne fler gånger om och hon ler, ger mig ett papper och säger "You're welcome"

Åter igen, TACK SÅ MYCKET. Du är min vardagshjälte!